När man jämför räntan på ett mikrolån från en mikrolånsorganisation med räntan för ett osäkrat lån som man kan få hos banken här hemma i Sverige, är räntan på ett mikrolån ofta chockerande hög. Detta är också en punkt som mikrolångivarna har fått mycket kritik för. Erbjuder de verkligen bättre villkor än de traditionella lånehajarna?
Anledningarna till att räntorna på mikrolån ofta är mycket höga, ofta 30% eller mer, är flera. Här är några av anledningarna:

• Mikrolån ges ofta till personer som saknar den typ av skyddsnät som vi är vana vid i Sverige och som axlar ett stort ansvar för familjemedlemmar och släktingar.I Sverige finns det a-kassa, sjukpenning, skattefinansierad sjukvård, med mera. Dessutom är det vanligt med hemförsäkringar. Detta gör att någon som råkar bli sjuk, förlorar jobbet, drabbas av brand i bostaden, eller råkar ut för något annat problem ofta ändå kan fortsätta betala av på sina lån. När inte denna typ av skydd finns på plats blir risken för att någon ska misslyckas med att betala tillbaka sitt lån högre, särskilt med tanke på att det inte krävs att låntagaren själv ska bli sjuk för att privatekonomin ska kapsejsa utan det kan lika gärna röra som att mormor blir sjuk och måste få dyr medicin som betalas ur låntagarens hushållsbudget.För att kompensera för lån som inte återbetalas av i sin helhet tar mikrolångivarna ut en högre ränta.Värt att tänka i sammanhanget är att mikrolån så gott som alltid är lån utan säkerhet (pant) så om låntagaren inte betalar tillbaka finns det ingen egendom som långivaren kan sälja för att kompensera för förlusten.
• Mikrolån är många gånger ett mycket bra alternativ där låntagaren endast behöver ett mindre tillskott i kassan under kortare tid. Detta gör dock att räntorna överlag för mikrolån är förhållandevis höga i jämförelse med privatlån. Även kraven för att få ett mikrolån godkänt är i stort sett alltid lägre än för privatlån, och utan krav på säkerhet. Du kan även gå till denna site för att läsa mer så kommer du även se de stora skillnaderna mellan dessa två olika låneformer.
• Mikrolån ges ofta i sammanhang där transaktionskostnaderna blir höga. Här i Sverige kan vi använda internetbanken eller sätta återbetalningen av våra lån på autogiro och snabbt och enkelt göra en avbetalning varje månad. De personer som beviljas ett mikrolån har sällan denna möjlighet, utan återbetalningen måste skötas på andra vis. Det kan till exempel krävas att en representant för lånegivaren en gång i veckan besöker byn och tar emot pengar kontant i handen från låntagarna.Det samma gäller när vi ska ansöka om ett lån. Ett mindre lån utan säkerhet kan man i dagens Sverige ansöka om och få beviljat via internet. Mikrolångivarens verklighet ser annorlunda ut, och det krävs ofta både att man kan ta emot besökare på ett bemannade lokalkontor och att representanter för långivaren åker ut till byar och lägger ned mycket tid på att personligen informera om lån och genomföra uppläggningsprocessen manuellt.Eftersom lånen är så små krävs en hög procentuell ränta för att täcka transaktionskostnaderna.Exempel: Låt oss ponera att transaktionskostnaderna är exakt de samma för ett lån på 200 USD och ett lån på 100 000 USD. I båda fallen uppgår de till 10 USD. För att täcka $10 krävs en mycket högre procentuell ränta på $200 lånet än på $100 000 lånet.

• För framgångsrik mikroutlåning som leder till positiva resultat krävs ofta olika kringverksamheter som kostar pengar. Mikrolångivaren kan till exempel behöva ordna en kurs i hushållsekonomi för potentiella låntagare, kurser i boskapsskötsel för de som vill låna pengar till att köpa getter och höns, och kurser i hantverk för grupper som vill låna pengar för att köpa material till hemslöjd.
• Mikrolångivare är ofta verksamma i länder där det allmänna ränteläget är betydligt högre än i till exempel Sverige. Ett mikrolån med 25% ränta kan verka chockerande för oss, men är mindre konstigt i ett land med hög inflationstakt och en normal låneränta på 15% för den som lånar pengar i en traditionell bank. I Sverige hittar man flera långivare med räntor på smslån som är betydligt högre, vilket är en vanligt form av mikrolån.
• Kostnaden för att ordna kapital att låna ut kan vara en faktor, men det finns organisationer – bland annat Kiva – som kan förse mikrolångivare med kapital gratis eller till en låg kostnad.

Enligt statistik publicerad i New York Times år 2010 (MacFarquhar, Neil (2010-04-13). ”Banks Making Big Profits From Tiny Loans”. The New York Times) låg den genomsnittliga räntan för mikrolån världen över på 37 procent, och på vissa marknader nådde räntorna på mikrolån upp till 70 procent.

Det finns en handfull exempel på mikrolångivare som har lyckats få ned kostnaderna för sin verksamhet rejält. Ett exempel är Zidisha, som möjliggör interaktion mellan individuella långivare och låntagare via internet istället för att ha lånekontor. Hos Zidisha är det möjligt att erhålla lån till en ränta på under 10% och detta trots att de individer som lånar ut pengarna får ränta på beloppet (till skillnad från till exempel Kivas modell som bygger på att individer ger räntefria lån till mikrolångivare).